Varför känner jag mig så jävla ensam mitt bland alla människor? Det känns som att det inte finns någon som förstår mig, att jag är helt isolerad från omvärlden. Jag kan känna ett speciellt tryck över bröstkorgen hela tiden som gör fruktansvärt ont. Varför kan jag inte bara få komma bort? Jag orkar inte med människorna i den här staden. Det finns inte en enda person som vill någon något gott, det finns alltid en baktanke bakom allt. Alla sticker knivar i ryggen på varandra och ljuger för att få som de vill. Jag är så trött på det!

Jag trodde att jag hade slutat tänka på det, men då jag minst anar det så kommer det som en våg över mig. Jag orkar inte längre nu, jag vill slippa den här känslan. GE MIG NÅGOT SOM TAR MIG NÅGONSTANS. Jag hade jätteroligt igår då vi var ute och festade, men det fattas hela tiden någonting.

När folk till och med tar för givet att jag inte ska bry mig ifall de skiter i mig, "hon blir ändå aldrig arg". Jag kanske inte blir arg, men jävligt ledsen. Jag tror för gott om människor, och det kan man inte göra om man ska klara sig här!

And I hope life is good
Where ever you are
You will be forever in my heart
Where you couldn't hold on
I will try to be strong
I just hope you belong
Where ever you are