För en stund sedan tittade min andra brorsa förbi, han skulle bara in och låna toaletten och hämta en cykel. Men efter sitt lilla toalettbesök säger han något till mig som får mig att rygga tillbaka. Han ber mig skaffa mig en bra utbildning så att jag kan flytta till USA så att han har något att skryta med, så att han kan säga till folk att han har en syster i Förenta Staterna som han hälsar på lite nu och då.

I vanliga fall är det väldigt lätt att läsa av min käre bror för att veta om han är ironisk eller inte, men idag kunde jag inte det. Det var något speciellt med sättet han sa det på. Så nu undrar jag, vill min egen bror, mitt eget kött och blod, egentligen bara att jag ska lämna landet?

Jag tycker detta är så kul. Min bror och hans kompisar är mitt uppe i något slags uppror mot föräldrarna.

Idag rakade en av deras tjejkompisar bort allt deras hår, så Petter har väl en sisådär 3 mm långt hår nu. Och jag står bara bredvid och skrattar gott, för jag vet att det kommer straffa sig i längden. Det kommer dröja LÄNGE innan mina föräldrar börjar lita på honom igen, vilket betyder att han i längden kommer få sota för sina misstag, hehehe.

Jag kommer aldrig sluta skratta åt detta. Igår var jag hemma och tog det lungt, såg på "She's all that" och sånt. Min lillebror och hans kompis hade bett om att få sova i tält eftersom att det var första dagen på deras sommarlov och även om mamma hade sina misstankar så lät hon dem göra det.

Kring klockan 11 på kvällen ringer telefonen hemma och jag svarar.

Jag: Hej det är Elin.

En man: Hej Eva! Du har inte möjligtvis en son som heter Petter?

Jag: Jo det har jag, fast jag heter Elin och är hans syster...

Mannen: Jaha, du har inte möjligtvis dina föräldrar inne då?

Jag: jo, visst.

Och sen räckte jag över telefonen till min pappa, helt övertygad om vad saken gällde.

Kanske fem minuter senare rullar en polisbil in på vår uppfart, en manlig polis kliver ut bilen och hälsar på min pappa. Kvar i bilen sitter min skamsna, inte allt för smarta, 14-åriga lillebror och fruktar vad som komma skall. Min pappa leder min bror mot vårt hus där jag står och hånler lite smått, jag kommer aldrig glömma min brors min. Ögonen var alldeles blanka och han såg helt bortkommen ut. i vanliga fall skulle han ha vart riktigt förbannad och börjat skrika på mina föräldrar för att försvara sig, men igår var han heöt lugn.

Jag erbjöd mig att inleda denna predikan som väntade Petter, och han och jag satte oss inne på mitt rum. Det var en fin stund. Jag delade med mig av mina minnen från mina första fyllor och gav honom tips och råd, och för att föregå med gott exempel rådde jag honom att vänta ett år till innan han började festa på allvar. Sen sa jag också att om han är smart nu så bör han vara ärlig mot mamma och pappa, de kommer ändå genomskåda honom annars. Och jag tror faktiskt att han tog till sig av det jag sa. Jag är inte helt säker på att han kommer vänta ett år, men jag hoppas att han i alla fall lärt sig något.

Tilläggas bör att han drack 4 stycken 3,5:or och spydde två gånger, jag fick även höra vad man ska göra för att bli fullare fortare, hm...