Idag har jag ägnat mig åt att kolla resor på internet. Jag har tre heta kandidater och alla tre är All inclusive-resor till Alanya, priset ligger på 6000 för en vecka. Det som kommer avgöra nu är läge och mysfaktor på hotellet, och förståss mina resekamraters åsikter.

Imorgon blir första dagen på tre kommande arbetsveckor på Teknobalder. Jag vet inte riktigt vad jag har att vänta mig, men förhoppningsvis kommer jag stå ut och få 15 rätt roliga dagar där, om inte annat tjänar jag då lite pengar.

På fredag är det midsommar och som det ser ut just nu kommer jag att starta dagen tillsammans med hela familjen, inklusive Danne, Linda och ungarna, för att sedan dra mig ut i midsommarnatten tillsammans med Jonna och co. Dessutom ska vi titta förbi alhem och göra en favorit i repris som förhoppningsvis leder till en sen kvälls- eller tidig morgonpromenad (beror på hur man vill se det) hem genom stan. Och självklart ska vi plocka sju sorters blommor att lägga under huvudkudden för att få en glimt av vår drömprins, ehm...

Nu är jag så trött att jag vet inte vad jag ska ta mig till, därför ska jag gå och blåsa håret och sen hoppa i säng. Hej! 

Kring klockan tio ikväll blev jag farligt godissugen och det enda alternativet var att ta sig till kiosken för att dämpa suget. Problemet var bara att jag hade en viss tidsbrist och var rätt lat, så jag var tvunget att ta moppen. Jag hatar att köra moppe, det liksom gnager i mig varje gång jag tvingas göra det och det är en av de få gånger då jag önskar att jag var Harry Potter och ägde en mantel som gjorde mig osynlig. Det känns som att varenda människa som ser mig tror att jag är nyss fyllda femton och fått ärva min brors gamla leksak i födelsedagspresent. Det är som att straffa mig att tvinga mig till att köra den. Jag vet att detta är töntigare än att faktiskt köra moppe, but still.

Utanför kiosken står ett x antal motorcyklar och just då jag parkerar min moppe och tar av mig hjälmen kliver VÄRLDENS heting ut ur en bil. Toppen, just my luck! Det gör ju inte saken bättre att då jag handlar klart och kommer ut igen står alla motorcyklister på parkeringen och snackar och då jag går mot min kära lilla moped passerar jag en Mercedes, varpå en av killarna säger "Jag sa ju det, ofta hennes liksom". Jag vill dö. Dö, dö, dö. Men helst av allt vill jag ta upp mina nycklar ur väskan, låsa upp bilen, slänga in min väska på passagerarsätet och gå runt bilen, öppna dörren till förarsidan, sätta mig i bilen, starta den och köra hem. Varför är inte jag ägare till denna bil?

Då jag fått mitt körkort ska jag alltid parkera bredvid en stackars moped. Dels för att få revanch, dels för att jag inte tänker låta andra mopedister komma undan denna förudmjukelse. Tur var väl att dessa motorcykelkillar inte var allt för good-looking.

JÄVLA SKIT! jag skrev just världens längsta inlägg, OCH SEN TRYCKTE JAG BORT SKIITEN. Ursäkta min språkbruk!