Jag sitter inne på You tube och kollar på klipp från OC. Gud vad jag saknar det! Kolla in de här länkarna med klipp på Ryan och Marissa, jag får nästan rysningar.

Ryan och Marissa

Ryan och Marissa 2

Jag måste definitivt planera in ett OC-maraton någon regnig vecka i sommar. Vad då, killar kör lan, då gör jag på OC!

our lives are made
in these small hours
these little wonders,
these twists & turns of fate
time falls away,
but these small hours,
these small hours still remain

Första arbetsdagen avklarad, och den var minst sagt märklig. Det började med att vår "handledare" är försenad och vi får stå i trappuppgången och vänta. Efter ett tag dyker en man vid namn Urban upp och skakar hand med oss. Urban är en speciell person, då Elinda presenterade sig höll han kvar blicken på henne minst 10 sekunder innan han sa något.

Vi går upp på andra våningen och sätter oss i varsin fåtölj runt ett litet bord, och kära Urban drar igång en otroligt lång predikan om Tekno Balder och sitt liv so far, jag tror aldrig att jag mött en person som pratat så mycket och så länge tidigare. Och under hela denna presentation har han sina ögon fästa rakt fram på mig, och inte nog med det, ibland facklar han med blicken mot mina nedre regioner också. Ibland försöker jag kolla bort utan att verka otrevlig eller ointresserad, men det funkar inte, människan släpper mig inte med blicken. Detta ledde till att jag nu omedvetet känner en viss rädsla för denna Urban som jag ska arbeta tillsammans med de kommande tre veckorna, är han en snuskgubbe? Bäst att vara på sin vakt i alla fall.

Om en halvtimme ska jag, tillsammans med Elinda, infinna mig på Teknobalder första arbetsdagen. Jag har ingen aning om vad jag har att vänta mig så jag återkommer mot dagens slut.

Min pappa har en tendens att alltid ställa en specifik fråga varje gång jag inleder en ny fas av något slag, tex. om jag ska börja jobba, resa bort, sluta skolan för sommaren, börja om skolan osv. Denna fråga lyder "Jadu Elin, hur känns det nu..." och så fyller han i med passande ord. Idag frågade han mig förståss "Jadu Elin, hur känns det nu första arbetsdagen?" Vad vill han att jag ska säga? Vill han ha en känslomässig utvärdering, vill han att jag ska svara något i stil med "Jadu pappa, de känns lite märkligt måste jag säga, men samtidigt är jag otroligt spänd och förväntansfull"? Jag irriterar mig en smula på detta, men det är min käre far i ett nötskal, så jag antar att jag får se det som något gulligt istället.

Se vad tiden går, bäst att börja röra sig mot jobbet.. Och pappa, om du läser detta så känns det faktiskt rätt bra, än så länge.