Jonnas färgning är uppskjuten på obestämd tid, jag återkommer med resuktatet!

För drygt en vecka sedan lärde jag mig något nytt, och idag ska jag använda mig utav mina nya kunskaper. Jag ska färga Jonnas utväxt, och om resultatet blir bra har hon Linnea att tacka. Blir det dessvärre inte så bra har jag satt mig själv i klistret. Jag påstod nämligen att jag var en fena på det där med att färga utväxten då hon bad om min hjälp, så jag kan alltså inte skylla ifrån mig om jag misslyckas...

Okej nu är det såhär, jag tror att min arbetsledare Urban försöker lura oss stackars feriepraktikanter, han har gjort konstiga saker tidigare och jag tror inte att han skulle tveka att göra det igen. Det är nämligen så att han har inte delat ut papper som vi ska skriva på för att få vår lön och slippa betala skatt på den lilla sketna summan. Och om han inte gör det snarast kommer detta sätta keppar i hjulet förmig och min vän och kollega Elinda då vi förflyttar oss söderut. Därför ska jag idag, lugnt och sansat, ta mig ett litet snack med den här Urban, vad är det han har i görningen egentligen?

Och en sak till! Ni minns de där skorna jag var osäker på om jag skulle behålla? Jag har i alla fall bestämt mig, jag ska inte behålla dem. Men då finns det ännu ett problem, min lilla mamma har städat bort påsen med kvittot och skokartongen. Finemang! Nu har jag alltså slängt bort 500 kronor, jag måste säga att jag ogillar skarpt då hon rotar i mitt rum och slänger saker utan att fråga mig först. Nej jag antar att jag får ta mig ett snack med henne också, lugnt och sansat.

Jag tar det som det kommer, one step at a time. Jag tror på ödet, allt har en mening. Om vi är menade för varandra så kommer det bli så, kanske inte idag, kanske inte imorgon, men tids nog.

After all, it's not about finding someone you can live with,

It's about finding someone you can't live without.

Jag vet det, och jag vet att du vet det. Det räcker för mig.

Varför är det inte en enda bra film på tv en seg söndag som denna?

Jag läste just på aftonbladet att någon vunnit 45,2 miljoner kronor på V75. Varför har aldrig jag så tur? Visserligen spelar jag inte på V75 eller något sådant, but still! Så fruktansvärt orättvist.

Och vad gör man med 45,2 miljoner? Det är ju så mycket pengar att man skulle kunna köpa hela Sverige, och ändå ha en hel del kvar till annat. Jag missunnar inte dessa lyckliga vinnare detta, de är säkert mycket fina människor som förtjänar det, men jag ska inte sticka under stolen med att jag bra mycket hellre velat att det var jag som vann. Jag skulle kunna förtidspensionera mig redan vid sjutton års ålder, dra till Spanien och köpa mig un chalé och bara leva livet tillsammans med resten av mi familia. Nej, livet är allt bra orättvist ibland, men jag antar att det bara är att bita ihop och vänta på sin tur.

Det här är jag och min vän Isak. Jag har en bad hairday och Isak lider av en ovanlig form av Tourettes syndrom, den är så ovanlig att det faktiskt bara är Isak som har den.

Min dag är förgylld! De två killarna som sjöng Hallelujah på Brännans skolavslutning är inte borta ur mitt liv föralltid, en kompis skickade just en länk till Youtube där en film som spelades in i kyrkan lagts upp. Ett tips, följ denna länk, lyssna och njut. Visserligen var det lite mer känsla live, men jag fick gåshud även denna gången.